Känslan av timmer.

Timmer hus, bara att säga ordet ger en speciell känsla hor många och väcker drömmar
om varma somrar, lukten av fäbodvall, jaktlagets historier och svunna tider då var och 
ens skicklighet med bilan och yxan var avgörande för om man fick frysa till vintern eller 
ej.
Den stora koloniseringen av Norrland på Gustav Wasas tid var förmodligen 
timmerhusets högglansperiod då de uppfördes timmerhus på platsen av nybrukarland
och timrets rätta värde var som byggmateriel för fähus, lador och boningshus. 
Det gick åt ca 30 raka tallar till ett hus sedan skulle taket läggas med klav, spån, näver 
och ibland med torv om tiden räckte till. De huggna ytorna brändes och så sådde man 
korn som trivdes bra i de askberikade jordarna. Fönster var en lyx som kanske kom
till efter ett tiotal år av hårt slit det vanligaste var nog skinn och en fönsterlucka.
Luckan höll björnen (kus `n) ute som annars kunde smita in och stjäla mat.
På ett par år hade familjen kommit in ett hyggligt hus vilket förmodligen upplevdes som
ett himmelrike efter första hårda året i bara en gapa-koja. Allt gjort med egen 
handkraft vilket ställer något att jämföra med dagens prefabricerade prylsamhälle.

Grötfat, spillkommor (skålar), skedar och slevar tillverkades i trä. Sedan åt man med
träsked och slidkniv vilket alla ägde en för utan kniv var man liksom handikappad.
Den som hade en tjäckelyxa var lycklig för då kunde han tillverka skålar och tråg för 
att byta bort på marknaden till förnödenheter som spik och salt.